alexzether.blogg.se

 

Det här är alltså en så kallad haikudikt. Detta innebär att det är en kort dikt som skrivs på tre rader där varje rad är menad att skapa eller bygga vidare på en stämning, likt ett penseldrag på en målning. Man kan säga att på ytan så är denna dikts handling mycket självklar, en person hör en fasans skrik och reflekterar över något han fått reda på, nämligen att fasaner äter ormar. Han vet att ormar är farliga och om fasanerna äter dessa farliga djur så kanske de inte är så vänliga och ofarliga som man föreställer sig att de är. Men om man tänker över dikten på ett djupare stadie kan man tänka sig att det istället handlar om att saker inte alltid är som man tror. Jag tolkar det som att fasanen symboliserar något man tror sig veta allt om eller något man har fördomar om. Att fasanen då äter ormar kan ses som den hemlighet man inte tidigare kände till. Fasanen, som ser mycket vänlig och färgglad ut äter egentligen ormar, ett dödligt djur. Vad mer vet man inte om? Det är detta som jag tror är budskapet med dikten. Allt är inte som det verkar vara...

 

Vilka känslor ger denna dikten mig? Jag börjar tänka på verkligheten och om hur saker och ting ligger till. Finns det något som jag missar i vardagen? Känner jag verkligen alla så mycket som jag tror att jag gör? Man kan säga att jag blir upplyst av att läsa dikten. Jag inser att man kanske inte borde döma andra efter deras yttre, för allt jag vet så kan de ha en mörk hemlighet som påverkar hur de är och verkar vara. Dikten säger mig också att man borde ha respekt för allt i sin omgivning. Vatten kan verka ofarligt men i form av en tsunami är det livsfarligt. Åska och blixt tar man ofta inte så seriöst men kan i själva verket vara dödligt.  

 

Diktens språk är relativt vardagligt men den är ju förstås mycket kort och därför kan man inte riktigt döma just det på denna lilla dikt. Ordet "ter" är däremot rätt gammalmodigt. Dikten är skriven av en anonym författare men tros ha skrivits på 1600-talet vilket borde innebära att man använder sig av ett gammalmodigt språk men att det inte yttrar sig särskilt i just denna text. 

 

I vilken miljö och tid utspelar sig dikten då? Som sagt så är den skriven mellan år 1600-1700 och även om det är möjligt att författaren syftar på hur det var förr i tiden är denna dikt ändå mycket tidlös. Den funkar för alla tider där både människor, fasaner och ormar samexisterar. Författaren i dikten befinner sig i närheten av en fasan som skriker vilket lockar fram en personlig reflektion i hans huvud som sedan leder till att han inser något om verkligheten. 

 

Alexander Zether